- för att du gör livet värt att leva.
- för att det finns ingen som du .
- för att du är som en perfekt kille ska vara .
- för att vi passar ihop lika bra som pusselbitar.
- för att du är världens underbaraste Pojke .
- för att du får mig alltid att le.
- för att ditt leende skiner upp allt.
- för att du är den bästaste man någon sin kan ha.
- för att Kärleken emellan oss är speciell.
- för att du är min och alltid kommer vara det hoppas jag.


Du anar inte hur glad jag är att jag har dig, du har alltid funntis där för mig, vad jag än gjort, sagt eller ångrat, så har du fortfarande öppnat vår dörr igen och bett mig att komma in från kylan. Du är en av de få, som har gett mig något, utan att ha bett om att få tillbaka något. Hur ledsen jag än är, så pratar du mig och gör mig glad igen! Jag kunde inte ha önskat mig någon bättre än dig. Du förgyller mina dagar, bara genom att titta på mig, säga "jag älskar dig" när du går och lägger dig. Att prata minnen med dig är en dröm, Du har gett mig allt jag önskat, Allt vi gått igenom, och klarat. Även om det ingått tårar, skratt .. vad som helst, så har vi klarat av det, för att vi har gjort det Tillsammans. Jag är ditt största fan, och du kommer föralltid att vara min idol (: babyboo, u're my star
Robin du är min livs mening

Att våga stå över att våga prioritera nångån är det att vara feg? Om det är fegt att våga
bestämma sig, om jag är feg som bestämmer vad jag vill vad är det då som är fel med att vara feg? Är det modigt att göra som alla andra? Krävs det mod för att hålla med? Är då jag feg för att jag säger emot? Jag känner mig, jag vet vad jag gillar och ogillar om jag inte svarar som du vill, varför blir du arg då? När jag ifrågasätter dig när jag inte håller med då är jag inte feg jag är mig själv. Vill du att jag ska vara feg? Vill du att jag ska vara mig själv? Ibland är det mod som krävs för att visa sina känslor. Acceptera skillnaderna jag är inte som dig, jag är ´bara mig själv .

Varje felsteg är en erfarenhet.....


------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vet att alla känner den ?

Den stora frågan är varför alla ska ha denna pressen på sig. Jag vet att ALLA känner den, pressen att passa in. Vara rätt, inte göra fel, säga fel, klä sig fel.
Vilket liv vi lever egentligen, vi lever på en liten ö helt isolerade av omvärlden. Varje individ har som en bubbla, i den ryms dina inre hemligheter och tankar. Vi skyddar den helhjärtat så den inte ska spricka, då kommer allt ut. Vilket händer mycket ofta, och slutar också oftast i en fullkomlig tragedi. Alla har hemligheter, alla vet en hemlighet om en annan person, ingen har rätt till ett eget privatliv. Klart alla andra måste få ta del av vad du gör och säger. Du ska hålla en låg profil inte synas för mycket och inte höras för mycket, samtidigt ska du sticka ut lite och göra lite mer vågade saker annars syns du inte. Och det är viktigt. Du ska anpassa dina val efter alla andra, du kan inte tänka på dig själv i första hand. Så fort du gör det minsta som är utanför dessa gränser så ska du känna dig hatad ett bra tag framöver. Det första som tas upp när ni sitter och fikar är snacket om hur vida den där tjejen som umgås med dom och den där tjejen som tar den och den från den tjejen som hade a crush on him. Hur tänker ni egentligen? Ni är respektlös och dum i huvudet helt enkelt är det konstaterat efter fem minuter. I själva verket har ingen av dom som sitter runt bordet ens en tanke på hur denna person mår i fråga. Men dom uttalar sig mycket väl i denna fråga i alla fall. Visst finns det en charm med rent bullshit, vad skulle man annars diskutera på dessa girlnights? Men att alla gör detta som en vardaglig sysselsättning tycker jag är lite väl överdrivet. Alla vet vilka det är okej att umgås med, om din vän inte inte tycker om henne så ska väl inte du heller göra det. Det är väl uppenbart?
Jag frågar mig bara hur mycket man ska anpassa sig efter andras behov, hur mycket ska man våga säga och hur länge står man ut? Men den stora frågan är hur vida vi av den kvinnliga delen drabbas mest av detta. Den manliga då, hur fungerar dom? Är det vad han gör eller vad han säger som är det stora samtalsämnet? Nu fick jag detta med att bo på en ö att låta väldigt deprimerande, det har sina för- och nackdelar.
Jag tycker fördelarna överväger.
Det var bara en tanke jag fick. / Over and out Suwsorr