Vi har alla levt oss igenom jobbiga stunder.
Tårar har fallit och tårar har torkats.

Det är lätt att känna sig extremt ensam när ledsna tankar kryper på. Ensam och oförstådd.
När det där lidandet tar över och man bara vill sitta i en tyst hörna, slicka sina sår och gömma
sig från omvärlden. Men.. även fast vi alla har levt olika liv och sett olika saker finns det fortfarande
saker som binder oss samman, hur olika vi än må vara.

Vi har alla gråtit - men av olika anledningar.
Vi har alla skrattat - men åt olika skämt.
Vi har alla lidit, vi har alla legat vakna om nätterna, vi har alla ångrat saker.

Om det är någon tröst vet jag inte.
Men vi är inte så olika trots allt.